Toppen

Tunnbyholm slott

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Till menyn Hörby tätort  Kontakt Uppdateringarna

Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Diverse länkar som inte passar in på, orter eller branscher

 

   
Tunnbyholm

Källa: Alvin. Skånska utsikter: Vues de Scanie.

   
   

Tunbyholms slott har genomgått flera ombyggnader under de drygt 550 år som egendomen existerat. De tidigast kända ägarna tillhörde ätten Rud, som bebodde en sätesgård i en medeltida by på platsen. Man vet inget om den äldsta bebyggelsen. Under resten av 1400-talet ägdes Tunbyholm av enskilda ur ätterna Falk och Gjöe, där särskilt ägarna Mogens Axelsen Gjöe och hans son Eskil Gjöe utmärkte sig som framstående och betrodda ämbetsmän i den danska statens tjänst. Möjligen tillkom den första borgen på Tunbyholm på sin nuvarande holme under Eskil Gjöes tid, eftersom borgarna på den tiden oftast byggdes på öar och holmar i sjöar och vattensjuk mark för att lättare kunna försvaras.

I början av 1530-talet avled den siste ur ätten Gjöe och Tunbyholm övergick till ätten Brahe.

Efter flera generationer Brahe inköptes Tunbyholm år 1610 av Erik Axelsen Rosenkrantz. Han var påverkad av ståten och prakten under adelsväldet och Christian IV:s långa regeringstid. Därmed var det naturligt för Rosenkrantz att uppföra en praktfull slottsbyggnad på Tunbyholm i Christian IV:s renässans, vilket skedde med början år 1634. Efter hans död inköptes Tunbyholm av ingifte Henrik Huitfeldt som i början av 1640-talet fullbordade det ståtliga slottet som bestod i tre höga byggnader vettande mot norr, öster och söder som därmed bildade en öppen fyrkant med borggård.

Nästa ägare till Tynbyholm blev en av Danmarks mest framgångsrika personer vid 1600-talets mitt. Joachim Gersdorff, var gift med en dotter till avlidne Henrik Huitfeldt. Tidigt riksråd och ståthållare i Köpenhamn, rikshovmästare, länsherre på Bornholm, riksdrots, president i stadskollegiet och senare riddare av Elefantorden.

Hans storhetstid sammanföll med vad man trodde skulle bli slutskedet av det nära nog permanenta krigstillståndet mellan Danmark och Sverige som rått i flera hundra år. Han var därför en av förespråkarna av krigsförklaringen mot Sverige hösten 1657, vilket skulle bli ödesdigert för hela det danska riket. Vid den tidpunkten räknades svenska armén som Europas bästa efter framgångarna under 30-åriga kriget. Stora delar av svenska armén uppehöll sig vid det tillfället i Tyskland och kunde på så sätt anfalla Danmark söderifrån. Den ovanligt kalla vintern 1657 möjliggjorde förflyttning över de frusna vattnen mellan öarna, vilket gynnade de svenska anfallarna och fick danskarna att kapitulera vid jultiden 1657.

De efterföljande fredsförhandlingarna i januari och februari 1658 avslutades med att Joachim Gersdorff, tillsammans med Christen Skeel, tvingades underteckna det fredsdokument som ”befriade” Danmark från en tredjedel av landets yta, bl a Skåneland, Bohuslän och Bornholm.

I och med fredsslutet sålde Gersdorff sina skånska gods till den danska kronan och vid fredsslutet i Köpenhamn 1660  blev Tunbyholm, tillsammans med sjutton andra adelsägda gods i Skåne, s k pantlän när Bornholm återlämnades.

Under senare delen av 1600-talet förföll Tunbyholms slottsbyggnad och redan 1707 revs den östra längan. Svenska Kronan ägde fortsatt godset, men huvudbyggnaden stod obebodd under långa tider. Under 1730-talet ägdes egendomen av Gustaf Abraham Piper som gjordes en omfattande restauration, främst av den södra längan, där mittpartiet revs och öppnade utsikten mot sjön. Ytterligare en restauration, under 1830-talet gav Tunbyholm sitt nuvarande utseende.

Tunbyholm är beläget i det variationsrika landskapet på Österlen, längs vägen mellan Smedstorp och S:t Olof. Slottet har ett vackert läge vid en sjö.

Från år 1918 ägs Tunbyholm av familjen Akrell. Nuvarande ägare är Peter Akrell.
© Ragnar Lönnäng

Foto; © Ragnar Lönnäng

 

 

Foto: © Ragnar Lönnäng

 

 

 

 

 

Tunbyholm omkr. 1680. (Buhrman-Fischer).

   
   © Ragnar Lönnäng. © Översättning Bryan Ralph.   Textkälla: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten
   

Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

   
   

En hjälte från Smedstorp
År 1859 utvandrade, eller snarare flydde, riksdagsmannen Ola Månson från Smedstorp. Politiskt representerade han bondeståndet och var i vardagslag bonde i en av gårdarna i Gårdlösa by. Hans emmigration förorsakades såväl av en hotande fängelsedom för ekonomiska oegentligheter som äktenskapliga bekymmer. Det sistnämnda förhållandet uppdagades när han lämnat Sverige i sällskap med sin 21-åriga älskarinna och deras gemensamma son Karl-August. Hon hade då tagit platsen som kvinnan i hans liv sedan han lämnat sin lagvigda hustru och deras sju barn hemma i Smedstorp.

När han anlände till Amerika beslöt han sig för att börja ett nytt liv och slog sig snart ner som farmare i Melrose, Minnesota. Han bytte namn till August Lindberg och blev snart en respekterad person och hans familj växte med ytterligare sex barn, varav tre dog i späd ålder.

Den nyfödde sonen Karl-August, som var med på resan från Sverige, antog snart det mera amerikanskt klingande namnet Charles. Han var mycket begåvad och utbildade sig till jurist och blev så småningom en aktad advokat i Little Falls, en stad i närheten av Melrose. Han var även medlem av kongressen i Washington, där han representerade delstaten Minnesota. Han slutade dock sina dagar olyckligt sedan han varit motståndare till amerikansk inblandning i första världskriget. I efterlämnade, samtida brev till Brantevik från grannar i Amerika, framgår det att ”...han (kongressman Lindberg) sade att US had nå grun till att gå into krig, så de försökte att setta honom i fängelse samt alla möjliga lögner de kunde uppfinna” och vidare hur ”hans kropp var bränt till aska och dis ung Lindberg gick up in his airplan och strödde askan över hans land”. Denna dramatiska händelse inträffade 1924 och den som flög planet med askan som ströddes över ägorna var den 22-årige sonen Charles Lindberg Jr som skulle bli en av flyghistoriens hjältar genom sin enmansflygning över Atlanten den 20-21 maj 1927.

Atlantflygningen startade i gryningen den 20 maj från en flygplats i New York. Det enkla planet, en enmotorig Ryan, som han döpt till Spirit of S:t Louis, hade 1700 liter flygbränsle ombord, såväl i den ordinarie tanken som i en extratank i förarutrymmet, vilket gjorde sikten nästan obefintlig. Efter 33 ½ timmars flygning landade han på Le Bourget i Paris och togs emot av stora folkmassor.

Han återvände till Amerika och hyllades som en av landets största hjältar. Hans liv förmörkades dock av att hans lilla son kidnappades och mördades år 1932 och att han under en period av 40-talet beskylldes för att vara nazist. Charles Lindberg avled 1974.
© Ragnar Lönnäng

 
   
   
   

 

 

   Till länken med nästan alla Skånska slott

Till toppen av sidan