"Bantam" Robot 53

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Till menyn Hörby tätort Senaste uppdateringarna
Till menyn Presentation av lokala företag och verksamheter från förr

SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD

Robotplutonen P7 Ystad 1970  
   

Lumpartiden 1970-1971.

Här åker vi med mc-ordonnans.

   
   

Manual för soldatutbildning.

Så här kunde det se ut i verkligheten. Är precis som skolexemplet som visas på manualens omslagsbild här till vänster.

Ett perfekt läge för skytten då han ser roboten hela tiden och den är också riktad direkt mot målet. Ibland kunde situationer uppstå då man inte hann ändra riktning på robotlådan utan robten gick iväg i en annan riktning än målet.
Enda lösningen var att en skicklig skytt hanterade styrspaken med stor precision för att få den att styra mot målet.

Skillnaden mot att styra radiostyrda flygplan är mycket liten, men förmodligen är det idag mycket enklare att styra ett modelflyg än det var för soldaten på 1960-talet med roboten.

Foto: krigsarkivet.

   
   

Illustrationen visar en mycket lämplig skjutställning. Robotskytten en bit bakom robotlådan och elevering och riktningen är exemplarisk. Illustrationen visar också att roboten är trådstyrd, dock var trådarna i verkligheten osynliga för skytten.
Illustration, källa: SoldF 2 ,av årgång 1972.

   
   

Funktion
Roboten var trådstyrd med max räckvidd på 2 km. Den var placerad i en fyrkantig låda som också fungerade som utskjutningsramp.

Lådan med robot riktades mot målet. Vid sidan hade skytten ett styrdon som var anslutet till lådan med en 20 m lång kabel. Efter avfyring styrde skytten med hjälp av robotens spårljus in den på siktlinjen mot målet. Vid träff i målet utlöstes stridsdelen med anslagskontakter. Roboten framdrevs med krutmotorer, en startmotor och en banmotor med total brinntid ca 25 s.


Textkälla: Arboga robotmuseum.

 

Totalt tillverkades 33 000 robotar för det svenska försvaret och på export. Robot 53 Bantam avvecklades 1992.

 

Data låda
Längd   40 mm.
Bredd              180x180 mm.

Data robot
Längd               84,8 mm.
Diameter           110 mm.
Spännvidd         290 mm.
Vikt                  13 kg.
Hastighet           85 m/s.
Verkansprincip  RSV

   
   

Robotenhet

Kabelmes med 100 meter kabel, rulle och fördelare.

   
   

Uppställning av robotlåda. Lägg märke till att ryggsäcksmesen också är startramp för roboten. En detalj är också markspiket som sticker framför mesen som håller rampen på plats när roboten avfyras.

Losstagning av främre locket, som också innehåller kabel som skall monteras på stryrdonet, eller om flera robotar är anslutna till samma styrdon monteras kabeln på en fördelare.

   
   

Skyttens ställning vid styrning av roboten.

Kabeln anslutes till robotlådan.

   
   

Här en annorlunda "eleveringsbygel". Normalt är det samma mes som roboten bärs i på ryggen som användes.
Se bilden här under. Källa: Armémuseum.

   
   

Robotlåda med robot, bärmes och styrdon. Den utrusningen som en enskild soldat bar på. Till detta kunde han bära ytterliggare två robotlådor i vardera handen.

   
   
   
   

Träning i simulator. Detta utspelar sig i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet och då kostade enligt uppgifter en enda robot 55.000 kr, vilket naturligtvis var på tok för dyrt att träna med. Enligt SCB:s omräkningstabell motsvarar denna summa i november 2018  438.818 kr.

Vi var 30 man i plutonen och alla skyttar, som var 26 stycken fick skjuta 5 robotar var. De fyra gruppscheferna fick nöja sig med att skjuta 3 var. Så vi skickade iväg totalt 142 robotar, då till ett värde av 62.312.156 kr om de avskjutits idag.

   
   

Källa: Armémuseum.

   
   

Tyvärr har ingen originalbild hittats där vingarna på roboten är invikta, annars hade den naturligtvis inte fått plats i robotlådan.
Källa: Armémuseum.

   
   
   
   

Källa: Armémuseum.

   
   

Funktionsföljd vid avfyring.
1. Provknappen trycks in, före avfyrning.
2. Robot uttag väljes och om det skall vara ett eller fyra spårljus tända. I skymning och dåligt ljus väljer man ett spårljus för att inte blända skytten. Vid sol och dagsljus valdes oftast fyra spårljus så man såg dem tydligt. Skytten ser ju inte själva roboten, utan det är spårljuset i bakdelen som skytten ser.
3. Säkringen frikopplas och styrsändaren startar.
4. Avfyringsknappen trycks in och roboten skjuter iväg.
5. Roboten har rört sig 30 mm och gyrot frikopplas.
6. Robeten lämnar lådan och vingarna fälls ut.
7. Roboten har flugit 1 meter och vingarna är helt utfällda och fastlåsa.
8.Roboten har flugit 40 meter. Drivmotorn startar och spårljusen tänds.
9. Roboten har flugit 45 meter. Startmotorn är utbrunnen och accelerationen har upphört. hastigheten 85 m/sek upprättshålls av drivmotorn resten av skjuttiden. Det har gått 3,3 sekunder från avfyrningen.
10. Roboten har flugit 230 meter. Tändröret armeras och nu gäller skarp läge.
11. Roboten är på väg mot sitt mål, dock måste skytten hela tiden styra roboten då den är trådstyrd och har ingen egen målsökning.

   
   

Källa: Armémuseum.

   
   

Tyvärr hittades ingen äkta bild när roboten har sina vingar infällda, så som den ligger i robotlådan. Detta är ett försök genom bildmanipulation att skapa en någorlunda bild av hur det såg ut.
Grundkälla: Armémuseum.

   
   

Tyvärr hittades ingen äkta bild när roboten har sina vingar infällda, så som den ligger i robotlådan. Detta är ett försök genom bildmanipulation att skapa en någorlunda bild av hur det såg ut.
Grundkälla: Armémuseum.

   
   

Robotlåda.
Källa: Armémuseum.

   
   

Måtten på robotlådan

Mått på Robot 53, även kallad Bantam.

   
   

Styrdon, uppfällt och redo för inkoppling av kablar.
Grundkälla: Armémuseum.

   
   

Styrdon med skyddslock.
Grundkälla: Armémuseum.

   
   

Styrdonet med påmonterat skyddslock

Styrdonsbatteri

   
   

En lathund som vi soldater använde i fält. Den var gjord på en transparent skiva i samma skalla som de kartor vi använde. Genom att lägga skivan på kartan kunde man mycket lättare avgöra längsta skjutavstånd. Ibland kunde det också handla om ett minimiavstånd. Dock i praktiken var allt under 1000 meter till målet inte så lyckat då skytten bara hade halva tiden på sig att få in roboten i mållinjen.

   
   
   
   

Kontrollinstument för att kontrollera robot, batteri och kablar.

   
   
   
   

Ryggmes för 100 meter kabel. Den avtagbara fördelaren sitter högst upp till vänster på bilden då man ville koppla ihop mer än tre robotar till ett styrdon. Eller om man av någon anledning måste lägga skytt och avfyrningsplats långt ifrån varandra.

   
   

Fördelaren är på denna bild borttagen.

   
   

20 meter kabel i locket på robotlådan. Detta var oftast tillräckligt för det var inte heller helt lyckat att skytt och robot var allt för långt ifrån varandra då allting ju byggde på visuell kontakt.

   
   

20 meter kabel i locket på robotlådan.

   
   

Robot kvar i lådan, med infällda vingar.

   
   

Robot 53 Bantam, Sverige. I drift sedan 1963. Diametern på raketen är 110 mm, bränningsintervallet är från 0,3 till 2 km, hastigheten är 85 m/sek.
På bilden - den schweiziska självgående monteringen på 14 missiler på chassiet från det österrikiska terrängfordonet Steyr-Puch Haflinger.

   
   

Som tur var slapp jag vara med om att cykla med robotar på ryggen, men det visar hur ett av dåtidens pansarsprängande vapen kunde förflyttas på ett enkelt och smidigt sätt. Även ett bra sätt att dolt ta sig fram till skjutplatsen då motorbuller och rök annars ofta röjer förflyttningar. Bilden är från april 1965.

   
   

Pansarvärnsrobotplutonen hade Volvo "valpen" 903 som sitt fordon. Vissa länder hade monterat utskjutningsramer på taket till sina terränggående bilar, dock inte Sverige. Här hade man bilen som ett rent transportmedel och robotarna förvarades direkt på golvet, eller möjligtvis ibland fastsatta på väggens insida.
När det sedan blev "skarp läge" plockades robotlådorna ur bilen och placerades ut i terrängen på lämplig plats och skytten då oftast en bit ifrån och helst lite högre.

Foto: Jorchr CC-BY-SA 3.0

   
   
   
Roborplutopnens övriga vapen  
Robotplutonen var ju egentligen inte ett stridande förband i den bemärkelsen att de "uppsökte strid".

Robotplutonen omgrupperade snabbt efter en skjutning, för att ta sig till en annan plats där fienden kunde tänkas ta sig fram med pansarfordon.

Därför var alla personliga vapen kanske lite "klena" och till stor del var det för sitt eget personliga skydd..

Fika bak i Volvo 903 jeepen. I väntans tider.

   
   

Världens bästa granatgevär "Karl-Gustav" kallat, är ett svenskt vapen som användes nästan av all världens militär. Plutonen hade två sådana som förstärkningsvapen, och en robotpluton var totalt på ca. 25 man.

 
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   

Kulsprutepistol 45B, i dagligt tal kallad för "K-pist". Kanske ett av världens mest enkla och fungerande vapen i alla väder.
Källa: Gotlands försvarsmuseum.

Kpist m/45 tillverkades också på licens av flera andra företag, bl.a. i Indonesien och Egypten (under namnet "Port Said"). I USA tillverkade Smith & Wesson en kopia av m/45 under namnet "S&W mod. 76" och MK Arms som "Mk-760". Vapnet finns i två modeller, m/45 och m/45B. Den senare modellen skilde sig från m/45 så till vida att den bl.a. var grönlackerad och att bakstycket försågs med en extra hake för att förhindra att vapnet delade sig.
Källa: Flygvapenmuseum.

   
   

Magasin till kulsprutepistol 45B.
Källa: Gotlands försvarsmuseum.

Slutstycke av stål till kulsprutepistol M/45 B. Avlångt med ett handtag på sidan. Fast tändspets i ena änden samt utdragare eller utkastare i ett spår längs ena kanten. Handtaget kan tryckas in och därmed låsa slutstycke.
Källa: marin museum.

   
   

Mantel till kulspruta 45.
Källa: Armémuseum.

Tillbehör:
Källa: Armémuseum.

   
   

Mörkerriktmedel:
Källa: Armémuseum.

Mörkerriktmedel:
Källa: Gotlands försvarsmuseum.

   
   

Kornnyckel.
Källa: Gotlands försvarsmuseum.

 

9 mm 39B blind.

9 mm patron. Är angiven patron, 9 mm lös. Dock var kulan i vår  lös skjutnings ammunition vi använde 1970-1971 illröd.
Källa: Armémuseum.

 

9 mm. Modell 39 lös.

 

9 mm skarp.
Foto: Allan Akbar. CC.BY 3.0

   
   
   
   
   
   
   
   
   

Kulsprutepistol 45B.
Källa: Miliseum.

   
   

Reproduktion av affisch.
Källa: Göta Vapenhistoriska sällskapet. Där hittar du nästan allt om vapen: http://www.gotavapen.se/

   
   
   
   

Lösskjutningspipa för K-pist modell 45B. Mynningsskyddet saknas dock på denna bild vilket är viktigt att ha på.
Källa: Flygvapenmuseum.

Magasinspåfyllare.
Källa: Gotlands försvarsmuseum.

   
   

Med gänga för borstviskare och avlångt hål för torrdragningslapp.
Källa: Försvarsmuseum Boden.

 
   
   
   
   
   
   
Bildkälla till stor del Digitalt museum, och alla bilder har fri publiceringsrätt.
Publiceringstillstånd för delar av häftet: M7786-000190 Robotsystem 53 RBS 53
Citat:
"Så länge det handlar om delar av häftet och du anger källa så kan du publicera, vi är restriktiva när det gäller nytt material men detta är ju som du skriver nostalgi.
Illustration från Källa: SoldF 2 av årgång 1972.

Mvh
Bengt Kleijn
FMV Bibliotek
   

 

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Till menyn Hörby tätort Senaste uppdateringarna
Till menyn Presentation av lokala företag och verksamheter från förr

 

 

 
   
   

Till toppen av sidan