Toppen av sidan

 

Startsida Gamla bilder Hörby tätort Kontakt Uppdateringar
Lokala företag och verksamheter från förr länkar som inte passar in på orter och branscher
Menysida för Fulltofta torpruiner  

 

Hovgårdsmöllan

Illustration och text: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

   
   
Landskapets utveckling kring Hovgårdsmöllan - istiden fram till järnåldern

Hovgårdsmöllan ligger i ris- eller mellanbygden och någon har en gång kallat detta område för Skånes äng och fälad. Detta landskap har formats under de senaste 14 000 åren, från det att inlandsisen började dra sig tillbaka. De inledande processer som skapade denna vackra natur var ganska långsamma, för att sedan öka i takt med att människan började bli bofast under bronsåldern. Ett område som inte påverkats särskilt mycket under årens lopp, den fasta punkten i området, är den stora backen söder om kvarndammen. Även om den ibland fungerat som åker har den alltid varit beväxt med träd av olika slag.

I och med att inlandsisen drog sig tillbaka från Skåne började en återinvandring av både växter, djur och människor.

Förekommande arter var bl. a bison, varg, lo, vildhäst, björn, älg och jättehjort. Framförallt förekomsten av jättehjort visar på ett öppet landskap med endast glesa skogar. Jättehjortens horn kunde nå över tre meter mellan horn- spetsarna, så den skulle inte klarat sig i ett slutet skogslandskap.

Det var de naturliga störningsdynamikerna som formade och tuktade landskapet; eld, vind, vatten och betande djur mm. I de fyrbenta djurens fotspår följde de tvåbenta.

Dessa första ”skåningar” var nomadiserade jägare som inte gjorde någon större påverkan på landskapet. Vid de tillfälliga boplatser man satte upp, bl. a. vid Ringsjöns stränder, brukades markerna endast tillfälligt.

 
   
Landskapets utveckling kring Hovgårdsmöllan - järnåldern till 1700-talet

När järnåldern inträdde för ca 2500 år sedan skedde en betydande klimatförändring, den lilla istiden hade anlänt. Temperaturen sjönk och nederbörden ökade vilket innebar en stor förändring för människan och hennes omgivningar. Två viktiga faktorer som påverkade landskapet var att människan började stalla in djur och lärde sig smida järn. Skäran innebar att man kunde samla vinterfoder till djuren som inte längre behövde gå ute året om. Yxan och årdret gjorde att skogsmark kunde förvandlas till åkermark. Så skedde även här. De stora skogar som vid denna tid dominerade fick ge vika för människans uppodlingsarbete.

Lien och skäran gav odalmannen möjlighet att slå större ängsmarker med ökad höskörd som följd. I och med den ökade tillgången på foder kunde boskapen stallas in för att klara vinterkylan bättre. Tack vare detta fick brukarna tillgång till en viktig komponent för att effektivisera jordbruket, nämligen gödsel.

Ett känt talesätt är:
Ju mer äng bonden hade tillgång till ju mer vinterfoder kunde han producera. Ökad tillgång på vinterfoder innebar att bonden kunde hålla fler djur som producerade mer gödsel. Mer gödsel innebar i sin tur att man kunde utöka och förbättra åkermarken.

När 1600-talet lider mot sitt slut är området kring Hovgårdsmöllan tämligen öppet med förekommande bok- och ekdungar. Till viss del likt vad vi ser i dag. Att inte bok och ek avverkades under nyodlingsarbetet berodde på regalet, dvs. det var kungens träd.

Illustration och text: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

   
   
Landskapets utveckling kring Hovgårdsmöllan - 1700-talet till i dag.

I slutet av 1700-talet är den mänskliga påverkan på landskapet betydande. Större delen av de skogar som tidigare fanns är borta. Betesmarken öster om möllan ingick i ett betydligt större fäladsområde med enbuskar. Rester efter detta passerades under promenaden från parkeringen och ner till denna plats. I gränsen mot Häggenäs, norr om möllan, meandrar bäcken i sin ännu oreglerade fåra. På den stora backen i söder dominerade en gång i tiden tät björkskog, vilket vittnar om att svedjebruk bedrivits på sluttningarna. Söder om ekbacken fanns ett större kärrområde med mycket albuskar. Denna form av äng, stubbskottsäng, var vanligt förekommande i hela Skåne fram till skiftesreformerna på 1800-talet. I ängen skördade man både klenvirke och ängsgräs. Behovet av klenvirke var stort och det användes till byggnader, hägnader och hantverk.

Den stora förändringen i landskapet skedde i samband med skiftena under första hälften av 1800-talet. Då skulle de tidigare gemensamt brukade markerna delas upp och gårdarna flyttas ut, så att varje bonde kunde få sina egna sammanhängande marker. Skiftet innebar ett stort nyodlingsarbete även i detta område. På 1810-talet var landskapet kring möllan helt öppet. Träd förekom endast på backen söder om dammen och i kärret på Häggenässidan. Stora delar av den tidigare fäladsmarken bröts upp och blev åker.

När man i senare tider lärde sig hantera konstgödsel tappade ängen sin viktiga funktion som foderproducent, eftersom djurens gödsel inte var lika viktig längre. Därför odlades ängarna i regel upp då de oftast låg på de mest bördiga markerna.

I början av 1900-talet såg landskapet i stort sett ut som det gör i dag. Den stora kvarndammen saknade träd så de alar som växer där i dag är av yngre datum och har troligen inget med det gamla stubbskottsbruket att göra.

Illustration och text: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

   
   
Hovgårdsmöllan. Kvarn under Fulltofta gård.
Siste mjölnaren var en man som hette Per Olsson och hans hustru Cecilia. Ruinen väl synlig vid ån. Lämpligt som utflyktsmål med fikabord vid ruinen.

 

Här läser du mer om
Hovgårdsmöllan

 
   
   

Detalj av karta som visar var Hovgårdsmöllan låg. Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan. Kartan är klickbar. Klicka på "gula torpet" så hamnar du på den torpruinen du vill.

Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

   
   
   
   

 

Färgfoto: December 2013 © Fred Lundberg.

   

Till toppen av sidan