Rättsväsendet och Polis

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Till menyn Hörby tätort Senaste uppdateringarna
Till menyn Presentation av lokala företag och verksamheter från förr

 

Tingsrätten

Polismästare Oskar Sjöberg.

Straff genom piskning

Giftmörderskan från Åröd
(öppnas i eget fönster)

Bessingemordet
(öppnas i eget fönster)

Poliser i Hörby, allmänt

Häradsrätten

Kronolänsmannen i Hörby

Polisen i Benarp

Fjärdingsman Nils Nilsson Äspinge

Nämndemän

Sankta Magnhild

Avrättningar i bygden

Ett barnamord i Tattarp 1911

Galgbackar i Skåne

 

EFTERLYSNING
Här vill vi veta mer om nedan  Fjärdingsmän

Nils Andersson, Pärup   –   Anders Nilsson, Åröd   –   Svante Åberg, Pärup   –   Alfons Nilsson, Åröd
 

 

   Tingsrätten
   
   
   
   

Tingshuset 1945-10-07.
Foto: Carl Martinsson.  Från Ingegärd Olofssons samlingar.

Tingshuset. Från början hade man ting i Gudmuntorp och sedan i Lyby.

Vägarna var så dåliga att man fick bygga ett tingshus i Hörby 1697 vid Gamla Torg. När det byggdes bar det sig inte bättre än att det blev takdropp och hela byggnaden for illa. Redan 1760 var det fallfärdigt och man byggde ett nytt tingshus på samma plats 1767. Ramel på Öved var nu byggherre.

1884 köptes tomten till nuvarande tingshus av Johan Nilsson för 500 kr och huset var klart den 1 oktober, 1885. Olsson & Winquist köpte det gamla tingshuset och byggde en ny vacker byggnad vid torget. Gamla tingshuset, blev museum1977.
Text: © Kjell-Åke Åsfält.

   
   

Uppropslistan för sista tinget i Hörby 24 november 1970. Detta är en officiell handling, men vi har ändå valt att göra de åtalade oidentifierbara. Från Henry Holms arkiv som vi fått ta del av.
Bild ID: HH_2954.

   
Talet för Hörbys sista ting 24 november 1970      PDF-filen öppnas i ett eget fönster. Från Henry Holms arkiv som vi fått ta del av.
   
   
Tidningsklipp från 19 juli 1964

Från Henry Holms arkiv som vi fått ta del av.  Artikeln skriven av Sims.
 Bild ID: HH_2956

   
   

Tingshusbyggnadsskyldiga i Frosta 29 okt. 1957.
Landsfiskal Einar Hartlow föredragande. Henry Holm sittande bakom honom.
Bild ID: HH_3457

Landsfiskal Einar Hartlow. 26 sept. 1957
Bild ID: HH_3465. Foto: Henry Holm.

   
   

1942-09-26 borgerlig vigsel av Landsfiskal Einar Hartlow, Hörby. 1942-09-27 vigsel i Sionkyrka, Hörby av pastor Sture Olsson.  Evy Johnér f. 1922 i Önneköp och Lars Ellisson f. 1913 i Kyrkås. Lärare och Missionär arbetade senare i Antwerpen. Herty Johnér f. 1920 i Önneköp och Murare och Lantbrukare Sigvard Brandin f. 1918 i Ilnestorp, senare gård i Söderto, Hörby. Brudnäbbar Elvie Andersson brudarnas systerdotter. Stig Ström Sigvards systerson.

Frågan är om Landsfiskal Einar Hartlow.
Pga. att pastorn i Sion inte hade vigselrätt fick brudparen först en borgerlig vigsel. Dagen efter med många gäster i "sin  Sion kyrka" Brudparen som gifter sej är Evy Johnér  och Lars Ellisson  samt Herty Johnér och Sigvard Brandin. Ingen av vigselförrättarna finns med på bild.
Önneköpsbilderna. Bild ID: 001533

   
   

Tingshuset november 1964.
Bild ID: HH_3700

Tingshuset Vaktmästare Harry Andersson.
Bild ID: HH_3701

 

   

Tilltoppen av sidan

 

   Polismästare Oskar Sjöberg

Polismästare Frans Oscar Sjöberg, Poliskommisarie i Hörby.

F 14/8 1876 i Skaraborgs län.
Inträdde i polistjänst 15/11 1899 som extra poliskonstapel i Malmö. Befodrad till 1:e konstapel, vid Malmöhus läns centralpolis 1/1 1902. Poliskommisarie i Hörby 16/6 1904.

Avlagt underoffisersexamen vis Artilleriet 1899 och volonärexamen vid Malmöpolisen 1900. Riksförsäkringsanstaltens ombud. Kompanichef i Landsstorp.

Polismästare Oskar Sjöberg i vita byxor, mitt i bilden. Född 1876 i Gudhem (Skaraborgs län i Västergötland).
Inträdde i polistjänst 15/11 1899 som extra poliskonstapel i Malmö. Befordrad till 1:e konstapel, vid Malmöhus läns centralpolis 1/1 1902. Polis kommissarie i Hörby 16/6 1904.
Avlagt underoffisersexamen vis Artilleriet 1899 och volontärexamen vid Malmöpolisen 1900. Riksförsäkringsanstaltens ombud. Kompanichef i Landsstorp.
Han flyttade till Skåne 1878 med sina föräldrar. År 1904 flyttade han till Hörby. Han har bott på Nygatan 11, Nygatan 12, Lilla Wästergatan 14 och till sist på Bollhusgatan 25 där han dog 1961. Han var först Polisuppsyningsman och efter 1906 Poliskommissarie i Hörby. Oskar gifte sig 1926 med Anna Gregow (1887-1955), hon var lärarinna i Hörby. De fick en son: Ove Sjöberg född 1927 i Hörby.
Text:  © Irene Sjöberg, Helsingborg.

   

Tilltoppen av sidan

 

   Straff genom piskning

Bilden illustrerar inte just platsen i Hörby.
Foto: Baike_CC0_creativ-Commons.

Straff
Nere i Hörby låg ett litet hus, ute mot fäladen, där det knappt fanns några hus på den tiden. Där nere bodde ”profåssen”, som skulle piska dem, som blevo straffade med pisk. Han hette Rask. Och där vid huset stod det en påle, där man band dem, som skulle piskas. På pålen var det fyra pinnar, som de straffade skulle kliva opp på.

 
   

 

Till toppen av sidan

 

   Poliser i Hörby, allmänt

Buss på ingång till Gamla Torg – med hjälp av en polis?
Foto: Bengt Edquist.

   
   

Sverigeloppet MC-polis 1961-07-16
Bild ID: HH_3106w

   
   

Polis Bertil Olsson och Kerstin Hall 16 juni 1960
Bild ID: HH_3461. Foto: Henry Holm.

 
   
   

 

 

   Häradsrätten

Annons mellersta Skåne 1949-11-18.

 

 

   Brev från kronolänsmannen i Hörby i slutet av 1800-talet

Breven från kronolänsman i Hörby följer nedan. Alla PDF-filerna öppnas i ett eget fönster..
Bild ID: 3971.

   
     Brev från kronolänsman. 10 jan 1864.      Brev från kronolänsman. Förmodligen slutet av 1874.
     Brev från kronolänsman. 6 juni 1874.      Brev från kronolänsman. Förmodligen slutet av 1874.
     Brev från kronolänsman. 20 maj 1874.  
   

Till toppen av sidan

 

   Nämndemän

Nämndemän m. fl. 1967. Vaktmästare Malmeng, Erik Svensson, Ernst Ohlsson, Sture Ramberg, okänd, Hjalmar Henriksson, okänd, Ola Ohlsson, Holmström, Henning Jeppsson och Hilding Johansson.
Bild ID: HOCE_043w-129.

   

Till toppen av sidan

 

 

   Polisen i Benarp

Fjärdingsman Nils Nilsson i Benarp3489 avgår 1964-01-07 sista dagen 1964-05-11.
Bild ID: HH_3601. Foto: Henry Holm.

 
   

Till toppen av sidan

 

   Fjärdingsman Nils Nilsson Äspinge

Fjärdingsman Nils Nilsson Äspinge t.h. i bilden
Bild ID: HH_3396. Foto: Henry Holm.

 
   

Till toppen av sidan

 

   Sankta Magnhild

Som vanligt finns det en hel del skrivit om udda och inte minst tragiska händelser,
så också om S:ta Magnhild. Några presenterar vi här nedan.

Uppe i skogsområdet Mörkret och nära intill vägen mellan Fulltofta och Hästäng ligger S:ta Magnhilds källa.

Nedan text kan du även läsa här som en PDF-fil  

Hit vallfärdade folk under tidig medeltid för att finna bot och bättring, men under senare århundraden har källan varit i det närmaste bortglömd. Minnet av den fromma Magnhild och hennes källa återuppväcktes på 30-talet av Frosta Härads Hembygdsförening och dess initiativtagare, kyrkoherde Arvid Bengtsson. Källan rensades upp och försågs med en fin liten minnessten med inskription. Den är i dag tydligt utmärkt med en skylt vid vägkanten. Dyrkan av ”heliga källor”, ofta i samband med offer av mynt eller andra smärre värdeföremål, har förekommit sedan urminnes tider. I vårt land finns belägg för sådan källkult från tidig bronsålder.

Vattnet i källorna ansågs ha välgörande eller till och med helt botande kraft, och det där var inte alltid ren skrock, för på många platser innehöll vattnet sådana ingredienser, att det med flitigt bruk kunde vara i någon mån hälsobringande. (Ramlösa, Loka, Medevi t.ex.)

Andra mer eller mindre mytomspunna kallor i vår socken ar Hanakällan, ursprung till

Hanakillebäcken, som korsar landsvägen några hundra meter norr om Häggenäs skola, Mormonkällan uppe i Mörkret, Kungakällan i närheten av det forna Kungahuset (en av socknens minsta backstugor), en nu helt bortglömd källa vid Röinge samt en nära Kronekull, dit Häggenäsborna ännu vid början av seklet gick för att hämta hälsobringande vatten.

Enligt gamla urkunder bodde Magnhild i Benarp i Äspinge socken. Hon beskrivs som en mycket god kvinna, ”som stod Gud nära” och som ägnade sin tid åt att hjälpa fattiga och sjuka. Troligen år 1215 dräptes hon av en sonhustru, och hon var då vida känd i våra trakter för sin välgörenhet.

Fulltofta herrgård och kyrka var vid denna tid direkt knutet till ärkebiskopsstolen i Lund, och det kan förmodas, att på biskopens anmodan fördes den ”helgonlika” mördade kvinnan dit för att jordas. Traditionen förtäljer, att när begravningsföljet hunnit till ”Mörkret” satte bärarna ner likbåren för en stunds vila. Då skulle undret ha skett, att just där båren stod, sprang källan upp.

De stora gravanhopningarna nära intill tyder på, att trakten varit bebodd under järnålder eller ännu tidigare, och det ar möjligt att källan varit en kultplats långt före Magnhilds tid. Gamla hedniska offerkallor döptes ofta om till ”helgonkällor” under de första kristna århundradena. På så sätt kunde de urgamla offersederna fortsätta fast på ett acceptabelt kristligt sätt.

Sedan hon jordats vid kyrkan, sades många under ha skett vid graven. I efterlämnade dokument beskrivs hon av ärkebiskop Andreas Sunesson som en helig kvinna, men någon officiell helgonförklaring finns det

nget belägg för. Hon lär ha dyrkats som ett helgon, och speciella mässor hölls till hennes ära i ett över graven uppfört kapell. Folk strömmade till för att hylla och tillbe henne. Fulltofta blev plötsligt något av en vallfärdsort, vilket medförde betydande inkomster för kyrka och prästerskap i form av offergåvor.

1383 det vill säga mer än 160 år efter hennes död, beskrivs hon av Lundabiskopen Magnus Nielsen, som ”den fordom i Kristus älskade dottern och välaktade kvinnan Magnhild av Fulltofta, som förde ett liv, synnerligen behagligt för vår skapare”.

Men tyvärr tvingas samtidigt den gode biskopen konstatera att, ”i det kapell, som byggdes över hennes grav, där fordom dagligen hölls massa, och dar folk eljest vakade hela natten i lovsånger till Gud, där samlas nu spelare och sångare, vilka inte skämmas för att hänge sig åt liderlige visor och danser, frosseri, dryckenskap och hor till det Gudomliga Majestätets kränkning och allmän förargelse”.

Med anledning av dessa bedrövliga förhållanden gav biskopen order om, att den heliga kvinnans kvarlevor skulle skrinläggas och föras till Lund, vilket också skedde under pingsten samma år. Magnhild beredes således med att få sin sista viloplats i Lundadomen. Var kvarlevorna placerades därstädes är obekant.

Minnet av henne förbleknade med åren, och efter reformationen torde hon helt hamnat i glömska. En gravsten till hennes åminnelse lär ha funnits kvar på kyrkogården till in på 1700-talet, då den avlägsnades och förmodligen kom till användning i någon av herrgårdsbyggnadernas gråstensmurar.

År 1936 utförde konstnären Hugo Gehlin ett med glasmålningar försett fönster, som placerades i kyrkan intill predikstolen. I fyra fält har konstnären försökt återge händelser från Magnhilds tid. Konstverket är ett vackert äreminne över den fromma Benarpskvinnan, som blev Skånes enda helgon.

Foto: ©  Fred Lundberg

 

 

Foto: ©  Fred Lundberg

 

 

Foto: ©  Fred Lundberg

   
   

Texten på stenen är ifyllda av oss på bilden för bättre synbarhet. Foto: ©  Fred Lundberg

   

Det Skånska helgonet som tog hand om fattiga och sjuka

Magnhild, sägs ha varit en kvinna som tidigt hade en tro på Gud. Man tror att hon kom från en inflytelserik familj, eftersom hon hade kontakt med ärkebiskopen och andra kyrkliga dignitärer. Enligt legenden giftes hon bort ung, flyttade till mannens släktgård och fick en son. Hennes man dog tidigt så Magnhild tog sin lille son och återvände till Benarp, där hon bosatte sig på sin morbrors gård i Benarps utmarker. Här sägs hon också ha haft sina dagliga andakter under bokträdens skyddande kronor.

Hennes son växte upp och gifte sig rikt, men även han dog ung. Det lämnade Magnhild och svärdottern ensamma kvar. Dessa kom inte bra överrens. Svärdottern tyckte att Magnhild spenderade för mycket på de fattiga och sjuka, medan hon vill spara och lägga på hög. Svärdottern lejde en mördare som sköt Magnhild med en pil, då hon är i bokskogen på sin dagliga andakt. 

Detta ska ha skett 1215 och hon begravdes i Fulltofta kyrka. Troligen var inte Äspinge kyrka byggd, då denna kyrka skulle legat mycket närmre hennes hem. Sägnen berättar att när Magnhilds stoft fördes till graven vid Fulltofta kyrka, stannande bärarna till för att vila på denna plats. Där hennes kista rörde vid marken sprang en källa upp.

Magnhilds källa ligger naturskönt vid vägen i Fulltofta strövområde och är utmärkt med en skylt. I området finns flera källor men just den här ska vara Magnhilds.

Omkring 12-1300-talet så växte sig en helgonkult kring Magnhild stark i just detta området. Man vallfärdade till graven i Fulltofta för att bli helad och ett kapell skall ha blivit byggt över graven. Dyrkan av henne gjorde att ärkebiskopen 1383 beslutade att skrinlägga hennes kvarlevor och dessa fördes under högtidliga former till Lund på Tredjedag Pingst. Ingen vet var hon blev begravd i kyrkan.

Vi vet att hon har funnits.
Det äldsta belägget för Magnhilds existens finns i Lunds domkapitels gåvobok. Här är det noterat att, den 6 juni 1228, ärkebiskopen Andreas Sunesen överfört pengar och mark. Däribland "även hälften av det som kom den saliga kvinnan Magnhilds minne till del". Av Andreas efterträdare, Magnus Nielsen, finns ett brev där det skrivs om "den fordom i Kristus älskade dottern och välaktade kvinnan Magnhild av Fulltofta, som förde ett liv synbarligen behagligt för allas vår Skapare och orättfärdigt dräptes av sin svärdotter". Magnus hänvisar också till att Magnhild kallats "helig kvinna" av företrädaren Andreas "såsom vi sett i hans brev".

Sankta Magnhild har inte officiellt kanoniserats av påven, men detta är inte nödvändigt. Fram till 1234 kunde helgonförklaringar utfärdats av lokala biskopar. Det kan vara just Andreas Sunesen som helgonförklarade henne. Oavsett så har Magnhild vördats som helgon i praktiken.
Källa: Svenska kyrkan

Legenden Sankta Magnhild

Enligt legenden var Sankta Magnhild en from kvinna från Benarp som botade sjuka och undervisade och tog hand om barn. Hon mördades av sin sonhustru med en pil. När hennes stoft flyttades satte kistbärarna ner kistan, alternativt tappade den, och vid platsen sprang en källa fram.

Det äldsta belägget för Magnhilds existens finns i Lunds domkapitels gåvobok (Libri Memoriales Capituli Lundensis). Här är för den 6 juni 1228 noterat att den då pensionerade ärkebiskopen Andreas Sunesen till kapitlets bröder överfört diverse penningintäkter och jordegendomar, däribland "även hälften av det som kom den saliga kvinnan Magnhilds minne till del". Ytterligare upplysning om Magnhild finns i ett brev från en av Andreas' efterträdare, ärkebiskop Magnus Nielsen, av den 17 april 1383 (avtryckt i Kilian Stobæus verk Tria Antiqua Monumenta Historica Lundensis). Ärkebiskopen skriver där om "den fordom i Kristus älskade dottern och välaktade kvinnan Magnhild av Fulltofta, som förde ett liv synbarligen behagligt för allas vår Skapare och orättfärdigt dräptes av sin svärdotter". Magnus hänvisar härvid även till att Magnhild kallats "helig kvinna" av företrädaren Andreas "såsom vi sett i hans brev". Dessa refererade brev finns inte längre tillgängliga, och ärkebiskop Magnus' uppgifter blir därför de enda vi har om Sankta Magnhilds liv (eller snarare död). En sentida uppgift hos Johan Peringskiöld från början av 1700-talet att Magnhild skulle ha varit född 1215 kan avfärdas eftersom hon då omöjligen skulle ha kunnat ha en gift son redan före 1228.

Sankta Magnhild har inte officiellt kanoniserats av påven, vilket dock heller inte var nödvändigt på denna tid då helgonförklaringar kunde utfärdas även av lokala biskopar. Det kan ha varit just Andreas Sunesen som helgonförklarade henne om det över huvud taget skedde. Oavsett vilket vördades Sankta Magnhild i praktiken som helgon.

Magnhilds lik skall enligt legenden ha transporterats från Fulltofta till Benarp. Då kistbärarna längs vägen vilade i Hästäng skall en källa ha sprungit fram där kistan ställdes ner. Källan finns kvar och kallas ännu "Sankta Magnhilds källa" men anses av dagens arkeologer mycket äldre än från 1200-talet. Sedan Magnhild väl gravsatts byggdes ett kapell över hennes grav. Det är primärt detta kapell och graven däri som är föremål för Magnus Nielsens brev från 1383; detta eftersom ärkebiskopen erfarit att antalet mässor i kapellet sjunkit och att i helgedomen "där, varest folk eljest hela natten vakade i lovsånger till Gud, samlas nu spelare och sångare, vilka inte skäms för att hänge sig åt liderliga visor och danser, frosseri, dryckenskap och hor". Med anledning härav beordrade ärkebiskopen domprosten och dekanen med flera präster i Lund att överföra Magnhilds kvarlevor till Lunds domkyrka. I samband med denna överföring (translation) utlovades viss befrielse från botgörelse för syndare – särskilt "dråpsmän och barnaförkväverskor" – som personligen närvarade vid akten.

Vad som senare hänt med Magnhilds kvarlevor efter överföringen till Lund och alla ombyggnader av domkyrkan är okänt. Ewert Wrangel har i sin Lunds domkyrkas konsthistoria låtit förmoda att hennes reliker placerats i Sankta Martas kapell i kyrkans norra korsarm i närheten av Andreas Sunesens grav. Magnhilds ursprungliga grav – vilket trots uppgiften om överföringen till Blenarp tycks ha legat i själva Fulltofta – skall ha funnits kvar ännu på 1700-talet, men är numera också borta.

Den skånske skalden Nils Ludvig Olsson har behandlat Magnhilds helgonlegend i dikten Vid S:ta Magnhilds källa, och i Fulltofta kyrka finns sedan 1936 ett fönster med en svit om fyra glasmålningar av henne utförda av konstnären Hugo Gehlin. Sydsvenskans julnovell 2016, "Hjältinna eller kätterska?" av Lina Wolff, handlar om Magnhild, hennes son och hennes svärdotter.
Källa: Wikipedia

   
   

Datering: 1941.
Akvarellplattor, 6 st. av Gisela Trapp; religiösa motiv målade på fyrkantiga stenplattor, varav den vi visar är Sankta Magnhild. Upphovsman: Larsén, Sven Olof Upphovsrätt: Helsingborgs museer.
Käll: Databasen Kringla, Riksantikvarieämbetet.
Licens enligt Helsingborgs museum.

Magnhild avbildad i en kalkstensmålning som Gisela Trapp gjort.

   
   
   
   
   
   
   

Sankta Magnhild var ett helgon som dyrkades i nära 200 år under 1200-1300-talet. Det man vet om S: ta Magnhild är att hon tog hand om föräldralösa barn samt hjälpte sjuka och fattiga människor.

Hon kom från Benarp där hon levde ett till synes harmoniskt liv, trots arbetet med de sjuka och gamla. Men troligen var det inte alltid så, för år 1215 mördades hon av sin egen svärdotter.

Hon skulle då begravas i Fulltofta kyrka. Legenden berättar att när begravningsföljet kom till Kvarröd, stannade bärarna för att vila vid vägkanten. Då föll av någon anledning båren i backen och liket föll ur. Där kistan rörde vid marken sprang en kalla fram i dagern. Den finns fortfarande kvar med ständigt rinnande vatten som aldrig fryser till.

Folk uppsökte hennes grav i Fulltofta därför att där skedde helbrägdagörelseunder. Denna helgondyrkan gjorde Fulltofta kyrka till en omtalad vallfartskyrka.

Hennes ryktbarhet som helgon gjorde att ärkebiskopen befallde att hennes kvarlevor skulle föras i högtidlig procession till Lunds domkyrka, så tredje dag pingst år 1383 fördes hennes stoft till Lund domkyrka.

Frosta Härads Hembygdsförening skänkte år 1958 en minnessten som utmärker platsen för kallan. Författaren Nils Ludvig Olsson från Höör har gjort en dikt till minne av S:ta Magnhild som han kallat "Vid S:ta Magnhilds källa"

 
   

Till toppen av sidan

 

 

 
  Ett barnamord i Tattarp 1911

Ett barnamord i
Tattarp 1911
Ett kvinnoöde och ett barnamord

1,6 MB En undersökning/Rapport från Lunds Universitet.
Sidan 13 "Ett barnamord i Tatarp 1911".

Till toppen av sidan

 

 

   Galgbackar i Skåne
   Galgbackar i Skåne

Uppsats av: Susanne Lundh Lunds Universitet HT 2014

Till toppen av sidan

 

 

   Avrättningar i bygden

Rötter har en databas med uppgifter om avrättningar i Norden.
År 1921 avskaffades dödsstraffet i Sverige i fredstid. Men fram till början av 1800-talet hade döden varit en relativt vanlig bestraffning för grövre brott.

1734 års lag stadgade dödsstraff för inte mindre än 68 olika gärningar. Åtskilliga tusen personer har under århundradena avrättats i Sverige, flertalet genom halshuggning. I den här databasen samlar vi – Rötters användare – uppgifter om dokumenterade avrättningar (alltså inte dödsdomar).
 

Läs mer om databasen Avrättades bakgrund.
https://www.rotter.se/faktabanken/avrattade?start=0

Vi presenterar de vi tagit del av som inträffat i våra bygder


 
 

1723-04-19
Hörby, Annat

Häradsrätten i Hörby 1723: Kongl Rätten pröfwar rättwist det denne Jacob Christiansson så som owärdig att lefwa, af det i fölge såwäll af Guds lag Lewit 24 Cap w:15 och 16, Deuto, 5 Cap w 11 som af wärldslig lag Relig. Stadgan d 26 junj 1655 § 5 af Kongl stadgarna af åhr 1665 d 2 october samt 1687 d 14 och § 6, skall sedan han först af prästerskapet är underwisst om sin grofwa synd och brackt till en rätt ånger och ruelse deröfwer, sig sielf till wählförtient straff och androm till warnagell mista lifwet, halshuggas och dess kropp i galgebacken nedgrafwas. Jönkiöping d 16 martij 1723. N:Lilliereuth: H G Strömfelt Gudmundus Nordhborg Samuel Auseén , Olof Stenholm Straffet verkställdes på avrättningsplatsen i Hörby den 19 april 1723. Brottet var vidskepelse. Lägg märke till att Jakob dömdes efter Mose lag(!).

Källa: Hörby HR 1723


 
 

1756-11-05
Hörby, Blodskam

Malmö slottsförsamlings kyrkobok 1745-1831: 1756 d: 2 Now: utfördes afskiedade Soldaten Anders Pehrsson ifrån Hör socken (Höör socken, Frosta härad), och blef d: 5 ejusdem wid Hörby halshuggen för begången blodskam med dess egen dotter (Elna Andersdotter). Dottern, som warit i förwar på LandsCrona fästning, undergick samma dag samma straff.

Källa: Malmö slottsförsamlings kyrkobok 1745-1831


 
 

1767-07-17
Fränninge, Barnamord

Malmö slottsförsamlings kyrkobok 1745-1831: Samma Åhr och dag (13 juli 1767) utfördes Qwinspersonen Bolla Mårtensdotter från Starrarp i Frenninge Sochn och Färs Härad at halshuggas och i båhl brännas, för begånget Barna-Mord. Executionen skjedde wid Åsum den 17de Julii.

Källa: Malmö slottsförsamlings kyrkobok 1745-1831


 
 

1769-08-11
Hörby, Barnamord

Malmö slottsförsamlings kyrkobok 1745-1831: 1769 d: 11 Augusti blef Qwinspersonen Metta Bengtsdotter halshuggen och på båhl bränd wid Hörby, för Barna-Mord, föröfwadt uppå Hennes egit nyfödda barn, hwilket hon wid Löparöds Herregård utkastat för Swin, at upätas.

Källa: Malmö slottsförsamlings kyrkobok 1745-1831


 
 

1773-10-10
Hörby, Tidelag

Malmö slottsförsamlings kyrkobok 1745-1831: d: 8 Octob: utfördes bonden och tidelagaren Isak Nilsson ifrån Qwarneberga som blef den 10 (?) derpå följande afrättadt wed Hörby.

Källa: Malmö slottsförsamlings kyrkobok 1745-1831


 
 

1826-09-01
Hörby, Dråp

Några ord till den på afrättsplatsen wid Hörby, den 1:ste september 1826, församlade menigheten, då drängarne Jöns Larsson och Nils Olsson undergått det dem för dråp nådigst ådömde dödsstraffet, talade af Anders Cronsioe ... Lund 1826. : Tryckt uti Berlingska boktryckeriet.(Från Libris, enl Eva Leksell) Ur det tryckta talet (16 sidor, finns på KB, Kungliga biblioteket): »Der ligger de båda för deras synders skull fälde, med stympade kroppar, sig sjelfwom till straff och oss till skräck. (- - -) Den rysliga gerning, hwars straff i dag kallade tusende af alla åldrar och kön tillsammans på detta ödsliga rum, för hwilket den ensame wandraren rädes - denna gärning är icke mera owanlig i wåra dagar. (- - -) Wäl oss destomer, att Herren öfwer lifwet och döden (...) denna gång böjde wår Konungs hjerta till sträng rättwisa i stället för nåd, för att genom dagens rysliga uppträde skaka mången syndares själ och rena mångens händer, ifrån blodsskuld!» »Genom dagligt umgänge med desse olycklige, lärde jag fullkomligen känna dem och deras hjertan och hela deras förda wandel. Tidigt weko de af ifrån Guds wägar, förgätande hans rätter och sällsynte i Hans Tempel. Utan att de egenteligen kunde sägas födde med större anlag för det onda än andra, hade dock en wiss böjelse för trotsighet och öfwermod hos den äldre, med tiden öfwergått till ett, wid minsta sann eller inbillad oförrätt, uppblossande hämnde-begär, och den yngres okunnighet fört honom allt längre in på willans och förtappelsens wägar. Såsom tjenare någorlunda uppfyllande deras hwardags pligter, kände de icke eller föraktade en Christens högre kallelse på jorden, den att wara helig och ostraffelig i all sin umgängelse. Råa, såsom menniskan wanligen är, i det mindre lyckliga samhälls förhållande, der hon anser sin naturliga frihet inskränkt, mötte de båda med fräckhet och genwördighet lärarens wälmenta påminnelser, och wandrade så, utan Religionens ljus och ledning, allt längre framåt på lastens stigar, till Herran med sin rättfärdighets högra hand fattade dem mitt under syndaloppet. Händelsen kastade den olycklige, hwilkens enda brott war hans samwetsgrannna trohet såsom tjenare, i deras händer, han föll i skogens ensamhet för de hämnd-lystnas förenade mordslag. Efter ett wanmäktigt försök att wäpna sig emot samwetets uppmaningar, och trotsa sina Domare, bekände de allt. (- - -) Wistandet innom fängelsets murar utgjorde för dem en kedja af själens bekymmer och kroppsliga lidanden. Dödsens och helwetets ångest råkade uppå dem.»


 
 

1834-07-09
Hörby, Mordbrand

År 1834 d. 8 Juli utfördes från Malmö Slottshäkte och dagen derpå halshöggs på afrättsplatsen vid Hörby, f.d. Soldaten Sven Månsson Rörström, hvilken för en uti Södra Rörums by föröfvad mordbrand blifvit till döden dömd. Han var uti sitt 44 år. Redan i slutet af October 1833 blef hans nådeansökan af Kongl. Maj:t afslagen och företogs då genast religionsundervisning med honom af Slottspredikanten C G Körner, som under Åtta månaders tid fortsatte densamma, hvilken var så mycket mera mödosam, som hos Rörström vid dess början fanns knappast något spår till religionskunskap. Då han dessutom med ett af naturen argt och oböjeligt sinne förenade en i hög grad bristande förmåga att kuna uppfatta och i minnet bibehålla hvad honom meddelades, samt derjemte svagsynt och tunghörd icke kunde, oaktadt gjorda försök, komma att läsa redigt innantill, så försvårades dödsberedelsen med honom så mycket mera, som al undervisning måste under samtal meddelas.

Då han i början visade motsträvighet, kostade det långvarig möda att bringa honom till öfvertygelse om sin stora brottslighet inför Gud och menniskor, men den saliga verkan af det Dudomliga ordet, som oafbrutet honom förkunnades, uteblef icke heller på hans hjerta, ty omsider verkade Guds anda så medordet på honom atthan ångerfull visade sig angelägen om nåd och tillgift för sine synder hos Gud och gladdes då läran om Försoning honom förkunades. Öfvertygad om Försoningens evigt gällande kraft, höll han sig med barnsligt sinne fast vid Guds nådelöfte i Christo, och svigtade ej en gång i dödsstunden uti sin tro och sitt hopp om benådning och salighet.

Efter att i Hörby kyrka skriftemål af Slottspredikanten C G Körner för honom blifvit hållet, blef han af Herrans Hel: Nattvard delaktig och beledsagades derefter till afrättsplatsen af nämnde Slottspredikanten och kyrkoherden Wingren från Södra Rörum, som aftonen förut infunnit sig för detta ändamål.

Ju närmare dödsstunden nalkades desto större var den glädje Rörström yttrade, och förklarade sin orubbeliga visshet om sin själs frälsning och salighet, gick han med största frimodighet och lugn fram till stupstocken - ett bevis på det öfvernaturliga inflytande Guds Ord äger öppna på den mest enfaldiges hjerta, då det öppnas för Guds andes saliga verkningar.

Källa: Malmö Slottsförsamling - C:2


 
 

1861-12-20.
Åröd, Giftmord

Afrättning: I Fredags afrättades i Hörby en enka Elna Olsdotter, hwilken medelst gift afdagatagit twenne sina män. Hennes nådeansökan blef af K.M. afslagen. - Enkan fråntogs ett spädt barn, hwilket hon framfödt i fängelset.

Källa: Skånska Posten TIDNING FÖR CHRISTIANSTADS STAD OCH LÄN N:o 103. Tisdagen den 24 december 1861.

Läs mycket mer om Elnas avrättning på vår länk: Elna.htm

 

Till toppen av sidan

 

 

 

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Till menyn Hörby tätort Senaste uppdateringarna
Till menyn Presentation av lokala företag och verksamheter från förr

 

 
   
   

Till toppen av sidan